Cykelvasan 2016 (Mathias)

(Mathias är både en av de vassaste MTB-cyklisterna i Länna Sport CK och dessutom butikschef på butiken i Länna. En längre presentation av honom kommer inom kort)

Jag måste nog säga att cykelvasan har varit årets mål med tanke på storleken på eventet och deltagarantalet. Tävlingen är fantastiskt bra och välordnad och det är alltid lika roligt att åka dit och träffa andra cykeltokiga människor.

Jag åkte upp till Sälen tillsammans med Ulrik (som jobbar med mig på Länna Sport) samt Magnus som jobbar på alpingaraget. Vi åkte redan på fredag förmiddag och tyckte att vi var ute i god tid. Dock visade det sig att vår teamkollega Johan Possman som redan var i Sälen vann det öppna kvalet till sprinten och därför fick ställa upp i huvudtävlingen och då kändes det helt plötsligt som vi var sena. Vi missade Johan när han tävlade men vi fick en telefonliverapport från Tobbe så vi kunde i alla fall följa loppet lite grann. Tyvärr var Tobbe så nervös att han inte fick ur sig så många ord, det lät mest: ”eheheh, han ligger tvåa, eheheh, eller är det tre, eller fyra, eller, eheheh, nej ni får vänta, jag är för nervös för att prata!” Sedan fick vi en sammanfattning av loppet och att Johan hade kört grymt bra men tyvärr missat finalen med två ynka sekunder!

Vi åkte till stugan och kolhydratladdade med Spagetti och köttfärssås. Det var svårt att inte notera att vädret var riktigt dåligt i Sälen, det mer eller mindre ösregnade. Vi svängde förbi Jocke, Tobbe och Johan i deras stuga och efter lite racesnack och överläggning kom jag fram till att jag hade varit lite för optimistisk i mitt däcksval (Speed King). Som tur var hjälpte Jocke mig att stansa ett nytt Schwalbe Thunder burt däck och jag kunde därför åka tillbaka till stugan och sova lugnt hela natten.

Jag hade förberett allting som hade med utrustningen att göra redan kvällen innan, allt låg i vikta fina högar eller i olika plastpåsar. Jag ville ju inte riskera att upprepa fadäsen från förra året då jag glömde chipet i stugan. Som tur var Martin som också bor i stugan snäll och skyndade sig ner till start för att ge mig chipet, dock var det inte så lätt att hitta varandra i vimlet av människor och inte förens klockan stod på 07.57 hittade vi varandra. Men jag hann till startfållan och kom iväg även det året.

Jag hämtade upp Johan Possman i deras stuga 06.45. Vi cyklade sedan gemensamt ner till starten. Vi var väl förberedda
från tidigare år så nu var det dunjacka på som gällde. Väl nere vid startområdet gick vi längsmed startfållorna och konstaterade snabbt att vi kanske inte var ute i så god tid som vi trodde då fålla fyra var ganska full, fålla tre ännu lite fullare och fålla två helt överfull. Vi blev oroliga att det skulle se likadant ut i fålla ett som vi skulle stå i men som tur var, var det knappt halvfullt så glada la vi in cyklarna i fållan och gick och tog av oss överdragskläderna och slängde in väskorna i lastbilen som kör väskorna till Mora. Vi försökte sedan att värma upp lite genom att göra några upphopp samt ta några stela löparsteg i cykelskorna. När klockan började närma sig 08.00 gick vi till fållan för att göra oss redo för start. Då fick vi oss ett gott skratt när vi insåg att det bara hade tillkommit ett tiotal cyklar bakom våra och att vi alltså var sent ute med att lägga in cyklarna utan att vi först förstod det.

Jag tog sedan några sista klunkar vatten och några bett i en power bar, sedan var det bara att studsa upp på cykeln och ge sig iväg mot Mora. Jag och Johan hade bestämt att vi skulle försöka hålla oss långt ut på vänsterkanten och jag hade som plan att ta rygg på Johan då han är extremt väloljad i trånga situationer. Vi kom iväg hyfsat bra i starten men det var svårt att plocka placeringar då det var många cyklister på liten yta och farten var ganska hårt uppskruvad redan från start.
Väl uppe för startbacken efter ca fem kilometer blev det en krasch långt fram i klungan. Jag hade tur och hann precis få stop på cykeln innan jag skulle smälla in i de cyklister som låg på marken. Jag klev av cykeln och hoppade fram i trängseln. Jag kom ut på andra sidan och insåg att jag hade tappat bort Johan samt att det hade blivit en lucka till tätklunga på uppskattningsvis 100 meter. När jag hade fått upp farten igen och börjat närma mig klungan kom det en cyklist i Team Ormsalva kläder med en ruskigt mäktig fart med ett galet tryck på pedalerna. Jag tror att det var Johan Landström som ville ikapp klungan. På samma grusväg blev det två krascher till precis framför mig, troligtvis på grund av hetsen som uppstod när alla ville komma ikapp efter den första incidenten. Efter några kilometers körning lyckades jag dock komma ikapp huvudklungan igen, men det kändes i benen att jag hade fått trycka på riktigt ordentligt.

Efter ca tre mil in i loppet började klungan spricka av och jag insåg ganska snabbt att jag hade en för dålig utgångsposition för att kunna följa med riktigt högt upp, dessutom gick det självklart extremt fort och jag låg på gränsen för vad jag klarar av. Jag hamnade tyvärr lite för långt bak och insåg ganska snabbt att jag var snabbare än de cyklister som låg runt om mig. Jag gick därför upp och ökade farten var på jag fick en liten lucka bak. Efter någon minuts cykling anslöt två andra cyklister med bra tempo och vi tre kunde gemensamt jaga ikapp den framförvarande åttamannaklungan. Vi gick ganska snabbt upp i tät i denna klunga men det var lite rörigt och gick inte allt för fort, ingen ville riktigt dra eller organisera ett bra drag. Då kom en cyklist som jag kände igen från långloppscupen upp bredvid i vänsterfil och jag visste direkt att han kommer hålla ett bra tempo så jag kastade mig ut på rulle och gjorde en tempoväxling. Någon minut senare satte Johan fram hjulet bredvid mig och sa ”men tjenare”, då hade han med hjälp av Jacob som ”långloppscupscyklisten” heter jobbat sig ikapp vår klunga och jag hade oavsiktligt kastat mig in på hans rulle precis framför Johan. Det var dock skönt att se att Johan var där och veta att han inte var med i någon av krascherna. Vi hjälptes åt att dra en del även om Jacob gjorde den största delen av jobbet.
Väl framme i Lundbäcksbackarna gjorde Jacob tillsammans med två andra cyklister en markant fartökning och jag gick med. Efter halva backen kände jag dock att det var precis på gränsen av vad jag skulle klara och efter ett snabbt överläggande med mig själv kom jag fram till att det var bättre att ta mitt eget tempo och försöka ta mig ikapp uppe på platten istället. Väl uppe på platten fanns självklart inte kraften för att cykla ikapp men vi blev en ny klunga om ca 10-12 åkare där jag och tre andra cyklister stod för dragjobbet. Jag kände mig relativt fräsch i kroppen resten av resan in mot Mora och jag fortsatte ta mina förningar. Dock känner man alltid en viss frustration när andra åker snålskjuts och låter en själv göra jobbet, samtidigt hade jag gjort samma sak om jag varit i deras situation.

Jag hade inte tittat bakåt en enda gång sen Lundbäcksbackarna och visste inte hur stor klungan var eller om Johan fortfarande var med så när vi kom till milsskylten kände jag en viss frustration över att jag troligtvis skulle bli nedspurtad av ett stort antal cyklister som bara legat med i klungan. Jag bestämde mig för att ändå försöka hålla farten uppe hela vägen in i mål då jag ville ha en bra tid och samtidigt känna att jag gett allt.

När vi kom fram till femkilometersskylten tryckte jag i mig en sista koffeingel (mest för det mentalas skull) och hoppades på det bästa. Väl framme vid kampingen kom mycket riktigt en cyklist som skjuten ur en kanon och jag tänkte att nu kommer resten också. Jag tog ett snabbt beslut att inte släppa iväg honom utan kamp. Dock fick jag aldrig någon rulle utan hamnade mellan honom och den övriga klungan lagom tills vi kom in på upploppet. Jag var helt slut av det rycket men trampade ändå allt vad jag kunde för att hålla undan så gott som möjligt. Två stycken till hann dock ikapp precis på mållinjen och strax där bakom kom även Johan som gjorde en grymt bra insats och fick en skön revansch efter att ha varit med i klungan som cyklade fel förra året.

Jag gick i mål på tiden 2.49.46 och en 55 plats. Jag är nöjd med insatsen och hur loppet kändes. Jag har även identifierat delar i min cykling som har en klar förbättringspotential!! 
Efter loppet gick vi och duschade, åt lite mat och pratade med folk vi kände. Väl tillbaka i Sälen satt vi länge och väl och diskuterade hur loppet hade varit utifrån allas olika perspektiv, vilket är väldigt roligt och insiktsfullt. Jag måste också tillägga att vi hade otrolig tur med vädret då det under loppet var sol och väldigt skönt för att någon timme efter att vi kommit tillbaka till stugan börja spöregna igen.

Sist men inte minst vill jag gratulera och tacka mina teamkollegor, Jocke, Johan, Tobbe, Ulrik och Ludvig till fantastiskt bra presstationer och en grymt rolig helg. Alla var nöjda med sina lopp/resultat och ingen hade något tekniskt strul så jag vill sammanfatta helgen som väldigt lyckad och bra!