Min helg började på torsdag eftermiddagen med att ta tåget ner till Stockholm. När jag kom hem på kvällen så monterade jag ihop cykeln och bytte ut det gamla trasiga växelreglaget mot ett nytt. Jag hade nämligen sönder det gamla när jag ramlade på en träning i veckan. Bara skador på cykeln som tur var, allt bra med mig!
På fredag morgon började jag, pappa och morfar den långa resan ner mot Varberg. Efter nästan en hel dag i bilen kom vi till slut ner till Varberg strax innan middagstid. Jag hoppade direkt upp på cykeln för att köra ett litet väckningspass och samtidigt hämta nummerlapparna. När jag hade cyklat i medvind i över 9km bort så kom det en riktig störtskur. Jag vände direkt för att köra tillbaka mot nummerlapsutdelningen och kom dit dyngblöt, hämtade mitt startkuvert och träffade lite folk som jag kände. När regnet hade avtagit lite cyklade jag tillbaka till husbilen igen.
Lördag morgon och det var dags för race! Efter en stabil frukost så packade vi ihop grejerna för att bege oss mot starten. Vid tävlingsområdet mötte jag upp Mathias och vi la in våra cyklar tidigt i fållorna för att få en hyffsad plats. Efter det tog jag pappas cykel och cyklade runt lite med Erik Åkesson för att få trampa igång benen lite lätt.
Starten gick och jag tog rygg på Mathias, jag lyckades hålla den tills vi kom ut på det lite större vägarna. Där räckte inte min utväxling till riktigt så där tappade jag den första klungan. Första milen gick fort, väldigt fort, vi snittade långt över 40km/h.
Efter ca 15kilometer kom vi in på lite mindre vägar/stigar och det började även bli lite backigare. Där hängde jag på mycket bättre och för varje backe försökte jag avancera till en klunga längre fram.
(Minns inte så mycket mer än det här från första halvan utav loppet, säger en del om farten…)
När klockan hade tickat på och den visade 2:20 så hände det som inte fick hända. En extrem regnskur som varade ett tag gjorde banan ännu lerigare än vad den redan var. Större delen av stigarna bestod utav ren smacklera som gjorde cykeln nästintill okontrollerbar vilket gjorde att det stundtals gick väldigt långsamt.
Strax efter 65 kilometer så började tröttheten komma. Jag kollade ner på klockan ofta där kilometrarna tickade långsamt medans tiden rann iväg. Det gick tungt uppför och var halt utför. Jag hade nu slutat avancera och låg med samma 3 gubbar som jag hade legat med sen några mil tillbaka.
Med ca 17 kilometer kvar till mål så kom den, den där Väggen! Min energi tog helt slut och jag hade ingenting kvar att äta. Jag försökte hälla i mig lite mer sportdryck men utan något vidare resultat. Efter två riktigt långsamma kilometer kom Ronnie Jansson ifatt mig och snäll som han var erbjöd han mig en gel som jag verkligen inte tackade nej till. Sköljde ner den tillsammans med lite sportdryck och la mig på hans hjul vilket visade sig vara riktigt smart då det var ett riktigt starkt hjul att hamna bakom.
Gelen jag fick gav en sista riktigt bra energi och med strax under 7 kilometer kvar till mål ryckte jag från klungan jag legat med. Jag fick upp bra med fart och lyckades hålla den ända in i mål.
Jag fick bra energi utav den där gelen och kunde med mindre en 7kilometer kvar till mål rycka ifrån den klungan. Jag fick upp bra med fart och lyckades hålla den ända in i mål.
Kom i mål på tiden 4:20:41 som andra Junior och 72:a totalt sett. Precis när jag hoppade av cykeln kom krampen, hoppade på ett ben fram till en plats där jag kunde lägga mig ner. Varberg bjöd på en riktigt tuff bana där längden verkligen tog ut sin rätt. De sista tre milen var en ren plåga att ta sig genom men det var de värt så här i efterhand.
Nästa helg är det långlopps SM som går av stapeln i Örebro. Där ska det också bjudas på en tuff bana så det ser vi verkligen fram emot!
Ludvig Kitzberger 2016-09-06 11:59