Värd får årets triathlonpremiär stod staden Aix en Provence i Frankrike för och det var därför, för min del, en premiär i två avseenden. Nämligen årets första tävling och min första tävling utomlands. Visserligen har jag tävlat i Danmark en gång tidigare men det var så nära att jag tycker det kan räknas som ”en annan del av Skåne”.
Trots lite strul med cykelväska kvällen innan avfärd och ett avsevärt stresspåslag redan där gick resan ner alldeles utmärkt och med morsan med som resesällskap och Iron Crew gick även uppladdning som smort. Hann testa på sim- och delar av cykelbanan dagarna innan och det kändes som alla cylindrar tuggade på som de skulle. Coach Johan Hasselmark på Aktivitus hade schemalagt vårens träning och uppladdning fram till tävling riktigt bra och formen kändes därför dagen innan tävling precis som den skulle; på topp!
Simningen skedde på en ort ungefär 2 mil från T2 och målgång och man var därför tvungen att åka buss till simstarten. Väl framme dubbelkollade jag cykeln som lämnats dagen innan och likt kroppen verkade allt fungera alldeles utmärkt (notera: ”verkade”).
Precis som i Kalmar och Jönköping bjöd fransmännen på rullande start och jag ställde mig därför vid <30min skylten. Även om simningen blir lidande över vinterhalvåret tack vare min klorallergi kände jag ändå att jag borde kunna förbättra min tid på 30:01 från Jönköping i somras. Kom iväg bra i starten och märkte till min förvåning att jag snabbt började passera simmare till höger och vänster. Dessvärre var det inte jättemånga som passerade mig bakifrån och då det snart öppnades en lucka framåt till de ännu snabbare simmarna hamnade jag utan snabba fötter att ligga på. Efter några kik över axeln upptäckte jag dock att mina fötter däremot var hett eftertraktade och jag hade ett helt gäng fransmän som svans! Visserligen bra för självförtroendet men för min egen fart gjorde det dessvärre inte så mycket. Lyckades ändå hålla uppe farten helt OK på egen hand och kunde därför avsluta simningen på 29:54. Ingen jätteförbättring men alltid kul att nå milstolpen 30min!
Lång löpning genom T1 men jag tycker ändå jag gör en bra växling och kommer snabbt ut på cykeln. Starten på själva cyklingen kantades tyvärr av en lite sämre känsla då det riktigt dåliga underlaget under den första kilometern resulterade i att jag tappade en av mina flaskor med energidryck. Surt, men inte så mycket att göra åt när man väl sträcker sig bakom sadeln och greppar luft. Temat surt fortsatte en stund till då min Garmin inte tyckte att jag behövde vare sig Watt eller Puls… Nåväl, inte mycket att göra åt! Finns trots allt de som tävlade i Triathlon innan man behövde ladda batteriet i pedalerna (tro det eller ej!).
Även om jag visste hur banan såg ut innan kan jag inte annat än lyfta på hatten för fransmännen och alla andra bergsfantomer. Uppför hängde jag, trots 85mm fälgar och tempocykel, med utan problem men utför fick jag en lektion i cykelhantering och kurvtagning. Tappade säkert 10-15 min utför då jag med hjärtat i halsgropen stundtals undrade om bromsarna skulle brinna upp. En kombination av försiktighet (okej… feghet) och ovana att cykla på dessa slingrande vägar gjorde att det gick riktigt långsamt utför och som följd riktigt ryckigt då jag försökte köra in tid på platten. Lyckades verkligen inte köra in lika mycket som jag tappade och då bakbromsen tydligen tog beslutet att hjälpa till genom att permanent ligga mot bakhjulet sista 20km (sista ursäkten, jag lovar!) tappade jag ordentligt med tid in mot T2.
Kan inte annat än att vara missnöjd med cykeltiden men känner också att det inte var mycket jag kunde gjort annorlunda. Svårt att träna på denna typ av vägar hemma i Stockholm där högsta punkten är typ Hammarbybacken.
Ganska lång löpning även i T2 vilket gav lite ömma fötter men ut på löpningen kom däremot dagens första glada överraskning; Titta, här fanns det ett par löparben!
Löpningen utgjordes av en trevarvsbana som även den innehöll en hel del höjdmeter och några rekordtider var därför bara att räkna bort. Även om top10 i min AG efter cyklingen kändes riktigt avlägset bestämde jag mig ändå för att trycka på riktigt ordentligt de sista 21 kilometrarna mot mållinjen. Såg också här morsan för första gången och ett ”Heja heja!” bland alla ”Allez Allez” gav extra energi!
Som sig bör på en backig bana var det svårt att hålla ett jämnt tempo men upplevde att jag kunde trycka på i min tröskelfart strax under 4:00/km på platten vilket gav en riktigt härlig känsla! Tror inte jag kört någon tävling tidigare då jag känt mig stark under den sista delen av löpningen så det här var helt en ny upplevelse! (”stark” är ett relativt ord i slutet av ett triathlon).
Förmodligen till följd av min förlorade vattenflaska (eller att jag kanske var trött… vem vet) började baksida lår säga ifrån och krampa sista varvet vilket gjorde att jag inte riktigt kunde tömma kroppen på energi och kanske förlorade några minuter in mot mål. Bokstavligt talat ramlade över mållinjen, då både låren slog till samtidigt precis vid mållinjen, på runt 4 timmar 50 minuter efter en avslutande löpning med 4:12min/km i snittfart. Klart nöjd under rådande omständigheter!
Efter lite reflektioner på hemmaplan kan jag inte annat än vara nöjd med hur det hela utspelade sig. Cykelteknik är något jag inte tränat på och även om jag förlorade en hel del tid höll jag iallafall hjulen under mig hela dagen. Totaltiden är inte heller den något att hurra över men någonstans visste jag att min tid från Jönköping skulle bli svår att slå på denna backiga bana. Tar med mig en stark simning och bra känsla på löpningen!
Oavsett slutresultat spenderade jag och morsan en fantastisk tid i Frankrike och Aix är en stad jag förhoppningsvis kan besöka igen! Oavsett om det är med en cykel eller flip-flop i bagaget!
Allez Allez!