Igår var det dags för årets upplaga av Lida Loop, en tävling där jag både haft några av mina bättre och sämre race genom åren.
Senast jag vann och hade ett race utan "strul" var 2013 när det spöregna och stigarna var leriga och hala, då gick jag solo tidigt på loop två och höll undan hela vägen till mål.
2009 års upplaga var ett av de "struligare" åren på Lida Loop, började med att jag slirade till i starbacken och slog upp ett hål i högra knät som gjorde såpass ont att jag tänkte kliva av, men fortsatte och senare på loop ett, när man kommer ut på gamla flygrakan, så hoppade kedjan när jag attackerade tillsammans med Niklas Gustavsson i ca 45km/h. Slutade med att jag la mig ner över styret/framhjulet och gled på ansiktet i asfalten en bit vilket resulterade i en helt avbruten nagel, brännmärke/skrapsår på ena axeln och sönderskrapat ansikte. Och angående knät som jag slog i styrstammen i startbacken så var hela det såret borta nu och hade ersatts av ett stort hål... Niklas som jag attackerat med hann inte styra undan och körde in i mig och slog sig han med, ingen höjdar-dag alltså... Gårdagens race var några snäpp bättre kan man säga ;)
Det hade regnat en hel del under natten och det höll i sig nästan hela vägen fram tills det var dags för start. Alltid lite lurigt med klädval såna dagar där temperaturen är förhållandevis låg, det blåser och är blött. Valde att köra armvärmare och kortbent, men tog mina Tempest-brallor från Bioracer istället för de "vanliga" då den modellen är lite varmare och stöter bort mycket av vattnet när det är blött.
Startbacken blev ganska uppkörd då det var många som värmde upp i den och när de vände ner igen så sladdade dom upp djupa spår i gräset, hittade dock ett fint spår längst åt höger där jag fick fint fäste och var först upp! Var tvungen att slänga en blick bakåt för att se kaoset som blev för de som missade att mittenspåret upp var ett mindre bra val att ta.. Pratade lite med Axel när vi började rulla iväg på grusspåren under loop ett och vi var överens om att det var jäkligt kallt åt benen, men sen när vi började gasa på lite så blev benen varmare och de tankarna försvann.
Under loop ett så var det Axel, jag och Emil som stod för det mesta av farthållningen. Efter ett stigparti så märkte jag att vi tre fått en lucka till de andra så valde att ösa på, även om det var tidigt i racet, för att se vad som skulle hända och hur kroppen kändes. Det visade sig vara ett bra val och luckan fortsatte att växa ut på andra loopen som är den mest tekniska av de tre som ska köras. Trivdes riktigt bra på stigarna och jag tror att "korvarna" (Pepi's Tire Noodle) jag kör med i däcken var en stor anledning till det, var inga problem alls att köra lågt däcktryck för att få bästa greppet!
Emil körde avvaktande då han hade Micke jagandes bakom så jag och Axel hjälptes åt att hålla farten uppe. Vi körde på som vi brukar göra på stigarna när vi är ute och tränar ihop, sen får jag höra från Axel att vi har en liten lucka till Emil så då höjde vi farten ytterligare på de tekniska stigarna och utökade vår ledning. Vi höll ihop tills det var runt 30km kvar, då fick Axel släppa en liten lucka, blev lite nervös då jag visste att sista loopen består mest av grusväg och där är det fint att ha någon att åka med. Men bestämde mig för att köra på då kroppen kändes helt okej, försökte att inte titta bakåt något under sista loopen men när det återstod 5km kunde jag inte hålla mig och fick lov att slå en kik bakåt för att se om jag såg till Axel eller någon annan som jagade. Kunde inte se någon så det var bara att ösa på sista biten in till mål! Visade sig att både jag och Axel höll undan solo från när vi kom iväg ensamma under loop två, riktigt kul!!!
Matthias Wengelin 2019-05-27 08:48