Förberedelser 

Inledde Vasaveckan med förkylning och utebliven träning under veckans första del och kände mig allmänt hängig. I samma stund som jag gör allt för att inte dra på mig något värre plingar det till i telefonen och jag ser på Strava att Mattias Boman (min rival och klubbkompis) vart ute och kört ett solopass på Vasaloppsdistansen (90km) med en snittfart på 34,7km/h i snitt. Nu är jag inte längre bara förkyld utan även i psykologiskt underläge…

Onsdag morgon och dagen för avfärd. Packar bilen i ottan för att sedan åka och jobba till 17:00 för att slutligen lägga 1 timme på lite sista puts och justering av min KTM Scarp Prestige. Eftersom Cykelvasan mer eller mindre är ett grusrace slängde jag på ett par lite smalare däck i form av Schwalbe Thunder Burt 2.1” samtidigt som jag pumpade upp både fram- och bakdämpare till 200psi. Allt för att ge bästa fart på det snabba underlaget. Strax innan 19:00 äntrar jag Länna Sport för lite ”sista minuten”-shopping. Benvärmare för den förutspådda kylan och energi för loppet stod på shoppinglistan. Jag hittar självklart det jag söker ur Länna Sports breda sortiment. Förutom allt på listan, hittar jag också Tobbe och Jocke som förutom att vara en del av Länna Sport CK dessutom jobbar på Länna och självklart ska cykla 94km grusrace. Precis som jag var de redo att påbörja Vasahelgen!

Strax efter 19:00 sätter vi kurs mot Lindvallen och stugan där vi ska bo. Tobbe och Jocke håller låda i bilen vilket gör resan till ett rent nöje med mycket skratt. Vet ni hur långt ett mittstreck i vägen är? Inte? Vill ni veta så sitter Tobbe inne med den informationen… Typ! Vi landar i Lindvallen strax efter midnatt och somnar strax efter.

Torsdag morgon inleds med Fjällbagarens goda frukostbuffé. Därefter tar vi en runda nere i tävlingsområdet runt Experium. Efter ett helt liv i cykelkretsarna så stöter man på en hel del folk man på olika sätt lärt känna genom åren. Alltid kul med lite snicksnack!

Vi hämtar ut nummerlappar, bussbiljetter osv. och under vår runda i tävlingsområdet fick vi tips från killarna på Oakley att vi måste testa stigarna/lederna vid Rörbäcksnäs. Vi är eniga om att det måste bli eftermiddagens aktivitet. För min egen del passade detta riktigt bra då ville jag känna på kroppen och hur den svarade efter flera dagar från cykeln. Fortfarande lite loj och tveksam över min status. Väl uppe på cykeln försvann däremot all tanke på min fysiska kondition då hela jag upptogs av den enormt roliga cyklingen. Verkligen något att rekommendera cyklister från alla nivåer. Ren glädje!

I kön till cykeltvätten garvar vi lite åt Sasas uppdatering att det är snöblandat regn i Lindvallen. Tyvärr hinner inte ens garva klart innan även vi fick vår beskärda del. Men som tur var hade vi redan fått lite fin cykling i fint väder. Nu återstod bara en riktigt lyxig powernap på några timmar innan grillmiddag hos Duells och Continental.

Vasasprinten

Vi inledde fredag morgon med det vinnande konceptet att käka frukost hos Fjällbagaren. Efter att ha vaknat till lite kände jag mig både frisk och motiverad att ta mig an Cykelvasan. Det var verkligen en underbar känsla att tro på sig själv igen och inte tro att man har något i kroppen som kommer sänka ens prestation.

Fredagen, dagen innan Vasan, körs alltid den roliga och fartfyllda Vasasprinten. Hela sverigeeliten brukar vara på plats vilket gör den given att se. Nytt för i år var att organisationen lagt till ett öppet kval där det fanns två platser att tävla om till eftermiddagens finalrace. Då jag ändå skulle byta om och cykla under förmiddagen tänkte jag att det kan ju inte skada att köra. Sagt och gjort. Jag byter om och känner hur nervositeten kommer och går. Jag lugnar mig med att tänka ”Äsch, det är bara att prova och se hur det går”. Tävlingsdjävulen i mig hade dock andra planer och pushade åt andra hållet…

I ett lite småstressigt tillstånd preppar om hojen med mindre luft i dämparna och däcken för att sedan trampa ett varv på banan för att kolla hur den ser ut. Från starten slingrar sig banan i serpentiner upp för slalombacken för att sedan först gå utför i svepande svängar på gräs innan det blir singletrack-körning nerför i skogen. Jag kände direkt att min bakgrund inom downhill skulle göra mig gott i detta parti. Tyvärr fanns ingen lift upp denna gång vilket gjorde att 5 varv fick räcka. Jag lämnade tävlingsområdet för att rulla ur benen lite då jag möter Tobbe och Jocke som var på väg ner för att heja och supporta.

Anmäler mig och är redo att testa vad benen går för. Låter några andra starta före mig, då jag vill se och försöka bedöma hur galet hårt man måste gå på upp för backen. Okej, det är ju bara ett varv och ingen verka hålla igen. Ser min kombattant från Långloppscupen Per Kumlin från Cyklotektet racing team dra på ett ordentligt tempo uppför. Intressant… Min tur. Johan Possman Team Länna Sport CK till start.

”Okej, satsa allt, och så ser vi när syran och jag möts i backen” är min ända tanke. Starten går och jag sätter upp ett högt tempo samtidigt som jag använder min teknik för att ta kurvorna större och fortare än alla andra. Väl uppe på toppen av banan vet jag inte om jag tänker något. Kanske bara “död eller dör”. Resterande del får bara gå på gammal rutin helt enkelt, med kraftigt begränsad tankeverksamhet. Når målet med garanterad maxpuls och hör då att jag har bästa tid… med hela 8 sekunder! Om det stod sig skulle jag möta hela sverigeeliten på samma bana. Då med hela två varv! Hur ska de gå om jag dog högst upp på mitt enda varv?! Jag lugnade mig själv med tanken på att det faktiskt var rätt många snabba killar kvar som inte kört än och att någon förmodligen kommer köra in före mig tillslut.

Vi höll oss kvar i målområdet och efter någon timme är min tid fortfarande tiden att slå även om marginalen har sjunkit till 3sek mot andra tid. Jag börjar nu inse att det kan bli eftermiddagskörning då de flesta nu gjort sina kvalförsök. Cyklade då upp till stugan för att ladda om lite. Efter en inte alltför lång tid ringde tävlingsledningen och meddelade att min tid faktiskt var snabbast av alla och att jag borde infinna mig vid tävlingsområdet om 40min för att köra första heatet! Medans jag än en gång byter om tar jag en titt på startlistan och ser följande namn:

Herrar heat 1:      
Axel Lindh, Almby IK/Bergslagsloppet
Gustav Larsson, Team Scott Skoda
Lars Bleckur, Cykloteket Racing Team
Johan Norén, Serneke Allebike MTB Team
Eirik Fiskvik, Team Trek Mesterhus
Emil Hedlund, Ok Hammaren
Jonas Ahlstrand, Team Ormsalva
Johan Fryksenius, Skoghalls CK – Team Rideaway/Haibike

Johan Possman, Team Länna Sport

Okej, vad skönt! Endast en OS cyklist. Kanske kan bli något ändå.

Lagom till jag lämnar stugan kommer regnet och då jag är en av de första cyklisterna på plats tar jag skydd i speakertältet där jag pratar lite med Roberto Vacchi som agerar speaker för loppet. Pratar även med en trevlig herre som verkar vara en inbiten cyklist sedan många. Känner igen honom från någonstans men lyckas inte placera honom. Lite senare, under en intervju Vacchi höll med mannen i fråga visade sig att det var ingen annan än Tomas Gustavsson som skrinnade fram två guld vid OS i Calgary och som numera tydligen är en inbiten långloppscyklist!

Snart dags för start och Tobbe är på plats för att stötta från sidan om och om jag nu blivit nervös är han ett nervvrak! Jocke hade tyvärr problem med något i naven och valde soffa och cykelpill istället för regn och rusk. Vi ställer upp på startlinjen och jag försöker ta en plats till höger men får inte riktigt fram mitt styre mellan de andras. Känner att härifrån kan jag inte ta någon start och bestämmer mig snabbt för att flytta bort till den vänstra flanken av de nio man stora startfältet. Lyckas där bättre att få fram styret, om än lite försiktigt med respekt för att jag egentligen borde komma sist i det här fältet.

Starten går och jag får fort upp foten från backen till pedalen för att få på ett ordentligt driv vilket gör att jag är riktigt bra med från asfalten upp mot backen där jag är 3:a. Blir förvånad att jag utan problem kan ligga på rulle (nära framförvarandes bakhjul) samtidigt som ingen bakifrån kommer och pressar om. När det börjar gå utför igen hinner jag tänka att denna position faktiskt är vad som krävs för att gå till final. In på andra varvet ligger jag fortfarande på 3:a men blir omkört i första kurvan. Tittar bakåt och ser olympisk medaljör Gustav Larsson precis kom mig. Min tanke blir då att ”Jaha, nu kommer tåget och svischar förbi”. Bestämmer mig för att inte titta bakåt mer och biter istället ihop och stressar mina redan brännande lår ännu mer. Väl uppe ser jag till min förvåning att jag distanserat motståndarna bakåt lite och vänder fokus 100 % framåt och tänker att utför borde jag kunna köra ikapp tredjeplatsen. Närmar mig något men räcker inte riktigt ända fram och slutar därför på 4:e plats vilket fortfarande är bättre än jag någonsin kunde föreställa mig! Jag, 37årig småbarnspappa och egenföretagare tävlandes mot dessa heltidscyklister och kommer in på 4:e plats. Galet nöjd med min prestation!

Raceday

Förmodligen vaknade tuppen när klockan ringde i ottan och vi gick upp för att ladda med en ordentlig grötfrukost innan Mathias kom och hämtade mig från stugan. Temperaturen krävde helt klart dunjacka men morgonen var ändå vacker och lovade perfekt raceväder. Vi parkerade bilen vid Experium i Lindvallen och cyklade ner till Starten. Väl där inser man verkligen hur stor tävlingen är. Trots att inte alla 13.00 cyklister startar samtidigt som i skidvasan så är det galet mycket cyklister på plats vid 07:00 då starterna börjar 08:15 och fortsätter ända fram till 11:00. Vi ser att fållorna är ordentligt fyllda i de bakre leden så när vi anländer till fålla 1 längst fram där vi startar ifrån och ser att vi hade en 30-50 cyklister framför oss vågar vi inte chansa med att inte lägga in cykeln. Med facit i hand hade vi nog inte förlorat så mycket på att använda cyklarna till en lite bättre uppvärmning men lite roundkicks i cykelskor och några få benböj fick räcka för dagen.

08:15 och pacebilen börjar äntligen visa vägen upp för första backen. Jag och Mathias håller ihop den ca 4km långa startbacken. Vi jobbar oss upp en del i det röriga och tajta fältet. Här är Mathias något ivrigare än mig och när backen tillslut börjar plana ut är han ca 10-15 cyklister före mig och håller sig på den högra sidan. Jag håller mig kvar längst ut till vänster när tempot triggas upp och det börjar gå riktigt fort. Jag fokuserar på att hitta rätt i mitt eget tempo samtidigt som jag håller ledarna inom synhåll. Plötsligt hörs skrik från både bromsar och munnar då en stor krasch med 10-15 inblandade cyklister stoppar upp hela fältet. Jag lyckas som tur var ta mig förbi i vänstra dikeskanten varpå tempot snabbt triggas upp igen.

Nu har jag ingen aning om vart Mathias är. Var han med i kraschen eller var han före eller efter? I ett sådant här lopp tävlar jag bara mot klockan med just undantaget vart Mathias befinner sig. Inbördes fajter har vi haft hela säsongen så Vasan är självklart inget undantag! Loppet fortgår oavsett i ett rasande tempo och två krascher till dyker upp men skönt nog inget som stör mitt tempo. När vi närmar oss Smågan har jag dragit en grupp på 5 cyklister den sista biten. Där vänder man runt och byter riktning gör vilket gör att man får en titt på framförvarande cyklister. Där får jag syn på Mathias som verkar befinna sig 30-60 sekunder före. Jacob Björklund från KTM Sweden kommer då upp jämsides och tackar för en bra dragning uppför vilket jag välkomnar med att direkt gå in på hjul. Då han vart med i en av de tidigare krascherna tänkte jag utnyttja hans tempo då han var på väg upp i fältet igen.

Efter Smågan står min flasklangare Rikard Kitzberger redo på höger sida. Jag som knappt hunnit dricka en halv flaska skriker att det är lugnt och att jag inte behöver något just nu. Fortsätter att dra nytta av Björklunds tempo och har inga problem alls att följa. Efter några kilometer börjar vi få syn på klungen som Mathias ingår i. Riktigt skön känsla vill jag lova! När vi kommer ikapp fortsätter Björklund att dra även denna klunga. Mathias ligger långt fram och hjälper även han till att dra samtidigt som jag lägger mig lite längre bak för att slipa dragjobb och för att spara lite energi. På de snabba grusvägarna efter Evertsberg ökar tempot och farten kommer stundtals upp i 60km/h när det går lätt utför. Med min drevning med 32-klings fram kunde jag bara hoppas att suget från framförvarande cyklister skulle hålla mig kvar i klungan. Rätt som det var tog vinden tyvärr tag i mig en aning vilket skapade en liten lucka som var allt som krävdes för att jag skulle tappa och fick nu jobba själv när klungan försvann framför mig.

Precis efter Evertsberg ökar tempot än mer och på de snabba grusvägarna går det ända upp till 60km/h med lite lutning till hjälp. Med min drevning med 32 klinga i fram kunde jag bara hoppas på att suget från framförvarande cyklister höll mig kvar i klungan, men rätt som det var så tog vinden mig en aning och det skapade en liten lucka, det var det lilla som behövdes för att jag skulle tappa klungan och fick nu jobba själv när klungan försvann framför mig. Passade då på att dricka ordentligt från nya flaskan jag fått langad av morfar Kitzberger.

Då det inte gick att hålla samma fart själv tog det inte lång tid innan tre cyklister kom ikapp. Bland dem fanns en ”organisatör/teamleader” som styrde upp ett bra fungerande samarbete där alla gick upp och gjorde sitt jobb med jämna mellanrum. Han pushade och tackade alla för varje dragning. Här är jag lite osäker men tror även att han tackade sig själv! Hursomhelst kunde vi uppehålla ett bra samarbete enda in till mål där jag fick reda på att Mathias landat ungefär 1 minuter före. En förlust på den fronten men en seger mot tiden då min sluttid på 2tim50min räckte till 67:e plats totalt och 7:e plats i min klass pojkar 35-40år. Kan inte vara annat än väldigt nöjd med en sådan helg. Tack alla inblandade för allt!